Frågelådan

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej,

 

Först vill jag bara säga att du är modig som vågar berätta för någon! Bara att prata om det är ett jättebra första steg till att sluta <3

 

Att skada sig själv kan ibland vara ett sätt att hantera jobbiga känslor. För vissa är ont i kroppen lättare att hantera än svåra känslor, för andra dämpar smärtan i kroppen det jobbiga. Andra kanske gör det för att straffa sig själva. Har du funderat på varför just du självskadar? När en vet det kan det bli lättare att komma på andra saker en kan göra istället för att göra illa sig själv nästa gång en funderar på att självskada. Shedo har en jättebra lista på sånna saker, den hittar du här. Den finns också som app, där kan en lägga till egna aktiviteter också!

 

Att prata med andra kan också vara ett bra steg, det kan hjälpa till att reda ut alla tankar och känslor. Du behöver så klart inte berätta allt på en och samma gång om du inte vill, och kom ihåg att du inte bara behöver prata om det en gång med en person! Det går bra att prata om det precis så många gånger och med så många personer som känns bäst för dig. Vem du pratar med kan till exempel vara en kompis eller vuxen i din närhet som du litar på, en kurator på skolan, UMO eller vårdcentral, eller vem som helst som du kan komma på. Du är så klart också välkommen att prata mer med oss i chatten, på mejl, eller i frågelådan.

 

Ta hand om dig <3

Kram från oss på Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej och tack för att du hör av dig till oss!

Du skriver att du är rädd att dina föräldrar ska få reda på att du äter p-piller när ni är på Arlanda. Det är många som reser med p-piller och andra mediciner och det händer nog sällan att de plockar upp det ur väskan, men de kan ju hända. Bra att veta är att ha dina p-piller i sin originalförpackning. De röntgar mest väskorna för att se om det finns farliga föremål eller droger i väskan. Skulle du nu ha sån otur att de plockar upp dina p-piller, skulle du kanske kunna förbereda dig på vad du kan säga om dina föräldrar ser det. T.ex. om du tar p-piller för att du ha sex, men du inte vill att dina föräldrar ska veta det, så kan du säga att du har med dem för att du inte vill få mens på resan. Lycka till och hoppas du får en trevlig semester!

 

Kramar Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej, vad bra att du hör av dig hit <3

Alla sexuella handlingar som sker mot din vilja är olagliga. Till exempel penetration mod din vilja, oralsex mot din vilja, att tvingas se på när någon onanerar, när någon försöker övertala dig till sex genom hot (ex. hot om att sprida nakenbilder eller rykten), att någon tar på din kropp på andra sätt mot din vilja.

I lagen skiljer man mellan två olika typer av olagliga sexuella handlingar – våldtäkt och sexuella övergrepp. Med våldtäkt menas samlag eller andra handlingar som kan liknas med samlag – t.ex. penetration med andra föremål. Med sexuella övergrepp menas alla andra sexuella handlingar som är mot din vilja. För en person som blir utsatt kan det vara lika obehagligt och det är vanligt att må väldigt dåligt efteråt.

Om du själv har blivit utsatt är det bra att våga berätta för någon. Det kan vara svårt och läskigt men genom att berätta kan man få rätt stöd till att komma vidare och börja må bra igen. Du kan till exempel berätta för en kompis, förälder, sjuksköterska/kurator på skolan, lärare eller annan person du känner förtroende för. Du kan självklart också höra av dig till oss, antingen här i vår frågelåda eller till vår chatt.

På Ungdomsmottagningens hemsida finns också mer information, både kring vad våldtäkt/sexuella övergrepp är men också bra information till personer som blivit utsatta:

https://www.umo.se/vald-och-krankningar/sexuella-overgrepp-och-trakasserier/valdtakt-och-andra-sexuella-overgrepp/

https://www.umo.se/vald-och-krankningar/sexuella-overgrepp-och-trakasserier/utsatt-for-sexuella-overgrepp/

 

Kram, hoppas du fick svar på din fråga <3

Uppsala tjej – och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Fint att du hittat till oss och ställer din fråga här. Du beskriver att ditt ena bröst är mindre än det andra och att det ser konstigt ut när du har på dig vissa kläder. Du undrar vad du ska göra.

Att ha olika stora bröst är inte konstigt! Brösten växer under puberteten så det är möjligt att dina bröst kommer växa mer och bli jämnare i storlek. Eller så fortsätter dom vara olika storlek och det är inget konstigt med det! Många människor har olika stora bröst.

Tycker du att dina kläder och bh:ar inte sitter bra kan du prova lägga någon form av vaddering i ena bröstkupan för att fylla ut på sidan som är mindre. Då kanske du känner dig bekvämare i dina kläder.

Hoppas det här ger lite svar på din fundering! Du är alltid välkommen att skriva till oss igen.

Kram/ Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar. Hur lång tid det tar innan en märker att en är gravid är väldigt olika för olika personer, men om en inte tar något graviditetstest kan det ta flera veckor innan några graviditetssymptom visar sig. Det kan visa sig genom exempelvis utebliven mens, ömma bröst och illamående, samt att magen blir större.

Du undrar också om en kan vara gravid utan att märka det tills det är för sent att göra abort. I Sverige kan en göra abort till och med den 18:e graviditetsveckan utan att berätta för någon varför du vill göra det (graviditeten räknas då från senaste mensens första dag, inte från själva befruktningstillfället). Efter den 18:e graviditetsveckan måste Socialstyrelsen ge tillstånd för abort. Då måste det finnas särskilda skäl till aborten, t.ex. att personen som är gravid är väldigt ung. Gränsen sätts då vid 22 graviditetsveckor. Vid den 18:e veckan är det dock ofta tydligt att en är gravid, då det bl.a. syns på magen. Om en inte vill bli gravid är det viktigt att använda preventivmedel när en har sex, och om en skulle ha sex utan preventivmedel kan en göra ett graviditetstest för att tidigt veta om en har blivit gravid.

Om du vill prata mer om ämnet (eller något annat) får du gärna skriva till oss i chatten, alternativt skicka fler frågor hit till frågelådan. Chatten är öppen på tisdagar 18-20 och söndagar 19-21.

Ta hand om dig! Kram.

Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Tack för din fråga, vad fint att du hör av dig till oss!

Du skriver att många tar för givet att du är heterosexuell och undrar vad du ska göra. Jag förstår att det kan vara jobbigt och påfrestande för dig att personer förutsätter saker om dig som inte stämmer. Heteronormen, alltså normen som förutsätter att alla är intresserade av “motsatt” kön och att det bara finns två kön, är tyvärr fortfarande väldigt stark i samhället. Därför är det dessvärre inte ovanligt att människor tar för givet att alla är heterosexuella och utgår från de när de pratar eller ställer frågor.

Du skriver att du inte vågar eller vill säga rakt ut vad din sexuella läggning är. Det ska du förstås inte heller behöva göra om du inte är bekväm med det. Det kan underlätta om du har någon du känner att du kan anförtro dig åt och prata med. Det behöver inte vara någon i skolan men kanske någon vän eller förälder. Om du har någon eller några andra som känner till din sexualitet och stöttar dig kanske det kan kännas lättare att någon gång i framtiden komma ut, om du vill, även för personer och lärare i skolan.

Ett sätt att påpeka när personer är heteronormativa, och utgår från att alla är heterosexuella, kan vara att helt enkelt rätta dem eller lägga till “eller tjejer/killar, partner”. Till exempel, om någon frågar en tjej om hon har pojkvän kan man avbryta och lägga till “eller flickvän eller partner”, om någon skulle fråga dig om du är intresserad av någon kille kanske det kan kännas skönare att säga “jag är inte intresserad av någon person” eller “det finns en som jag träffar”, utan att specificera vad den har för kön. Om du skulle känna dig bekväm med det, kan det vara ett sätt att lite försiktigt få folk att tänka bredare och inte vara så insnöade på att alla tjejer gillar killar.

 

Hoppas du känner att du fick svar på din fråga, hör gärna av dig igen.

Ta hand om dig! Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Att våga berätta att en mår dåligt för någon vuxen, exempelvis en förälder, kan kännas svårt. Kanske oroar en sig för att inte få ett bra bemötande tillbaka, eller kanske vill en inte oroa någon. Oavsett hur tankegångarna går upplever många som berättar en lättnad. Att dela med sig kan innebära att det som känns svårt blir lite lättare att förstå och inte lika tungt och en kan få stöd att söka professionellt stöd om en behöver. Om en inte vet hur en ska berätta kan några tips vara:

• Finns det en förälder som känns lättare att prata med? Börja med denna förälder och prata tillsammans med den/de andra!


• Har du berättat för ett syskon eller en vän? Kanske kan denna hjälpa dig och antingen vara med som stöd när du ska prata eller kanske syskonet/vännen kan prata med dina föräldrar först.


• Försöka ta till vara på när ens föräldrar frågar hur det är och säga att allt inte är som det ska. Det kan fungera och öppna upp för samtal.


• Säga till dina föräldrar att du har något du skulle vilja prata om. Du kan skicka ett sms eller lämna en lapp innan och förbereda dem om att du vill prata, exempelvis när ni ses nästa gång.


• Förbered dig vad du vill säga. Det kan kännas skönt att tänka igenom det innan.


• Om det känns svårt att berätta ansikte till ansikte kan du skriva ett brev. Ibland känns det lättare att hitta orden om man skriver ned dem.

Föräldrar kan reagera på olika sätt när deras barn berättar att de mår dåligt. Om en inte får det stöd eller bemötande en önskar kan man ta kontakt med en kurator (ex. i skolan) eller en psykolog på vårdcentralen, eller med oss eller någon annan jour via chatt, mejl eller frågelåda. Vi finns alltid här och stöttar!

Ta hand om dig, kramar Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej, bra att skriver till oss!

Du beskriver att du väger dig nästan dagligen, svälter dig själv, ibland spyr upp mat du ätit för du får ångest och sedan tränar efter det. Du undrar om du kan ha en ätstörning. Du beskriver även att du har ett självskadebeteende och du upplever att din kurator inte förstår sig på dig eller lyssnar när du pratar med henne. Du skriver att du är orolig för att ta en överdos av sömntabletter. Du frågar även om råd för att få rätt hjälp för ditt självskadebeteende.

Jag kan bara utgå från det du skrivit här och jobbar inte heller inom vården, men från det du beskriver låter det som att du har en ätstörning. Att svälta sig själv, väga sig ofta, få ångest efter att ha ätit mat och det andra du beskriver är saker vissa med ätstörningar gör och känner. Det är saker du inte ska behöva göra. Om du inte redan sökt hjälp för att förändra din relation till mat och vikt är det något du kan fundera på att göra. Det skulle kunna få dig att må bättre.

Angående att få hjälp för ditt självskadebeteende. Du kan behöva prova prata med flera olika personer innan du hittar en person det fungerar att prata med. Det kan ta ett tag innan du hittar någon som du trivs med och litar på. Från det du skriver låter det som att det inte fungerar jättebra med din kurator.

Du kan prata med en professionell person, kanske finns det någon annan i elevhälsoteamet på skolan än din kurator. Annars kan du också gå till ungdomsmottagningen och prata med någon där. (Här kan du söka efter din närmaste ungdomsmottagning: https://www.umo.se/hitta-mottagning/ ). Förutom en professionell person kan du också prova prata med någon du känner. Det kan till exempel vara en vuxen du litar på i din närhet eller en god vän. Personen du känner kan vara någon som lyssnar på vad du har att säga, kommer med råd eller hjälper dig tänka på annat ett tag. Ytterligare finns det även många resurser online. Olika jourer kan kontaktas genom frågelådor, mejl, chatt eller telefon. (Här kan du se när olika jourer har öppet: https://tjejjouren.se/kontakta-jour). Som sagt kan du behöva prova prata med flera olika personer innan du hittar vad som känns rätt för dig.

Jag hoppas du fått svar på dina funderingar. Du är varmt välkommen att kontakta oss igen <3

/Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hejsan! Vad bra att du vänder dig till jouren med dina funderingar. Du berättar att du känner att håret under dina armar känns jobbigt men att du är tveksam på att ta bort håret för att du kanske kommer få kommentarer från dina föräldrar eller kompisar kring detta.

Jag vill börja med att säga att när det handlar om att vara nöjd med sin kropp, så ska en alltid utgå ifrån sig själv, vad en själv känner och tycker. Detta är något vi alla behöver öva på hela tiden, att utgå ifrån sig själv. Vill du inte ha håret under armarna för du tycker det känns jobbigt, då tycker jag att du ska ta bort det för att det får dig att känna dig mer nöjd.

Jag tolkar det som oro du känner för att få kommentarer kring det borttagna håret och att du då skulle ta det som kritik. Du beskriver dina föräldrar som mycket “var nöjd med din kropp”. Jag tänker att om de är så borde de även stötta dig i det här. Jag tycker också det är viktigt att du gör sådant som känns bra för dig utan att behöva vara orolig kring kommentarer. Ett tips jag tänkt på är kanske att du funderar lite kring vad för slags kommentarer som du är rädd att du ska få. Sen när du tänkt på de, funderar du ut vilka svar/förklaringar som du skulle kunna ge tillbaka. Om du redan har funderar lite kring dessa kanske de känns mindre jobbiga om du skulle få de sen. Hoppas detta hjälpte lite, ta hand om dig!

Kram Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver till oss! Eftersom att mensen kan komma vid väldigt olika tidpunkter för olika personer, och att detta också kan påverkas av olika faktorer, så är det svårt att säga precis när din mens kommer att komma. Förstår att det kan kännas stressigt att inte veta när den kommer. Det vi på jouren skulle tipsa om är att du kan vända dig till närmaste ungdomsmottagning så att du kan få möjlighet att prata med en barnmorska om detta. Framförallt så att du kan få information och slippa den stress som du beskriver! Om du har möjligt kanske du kan köpa med bindor/tamponger eller något annat mensskydd (t.ex. menstrosa eller menskopp) så du är förberedd om det skulle komma på någon resa.

Kram, Uppsala tjej- och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!

Vad bra att du hör av dig till jouren med dina funderingar. Det är inte alls ovanligt att en känner som du gör när det gäller att onanera. Många tycker det kan vara en jobbig grej, en väldigt privat sak och det kan finnas många uppfattningar om att en måste onanera och hur en ska tycka och tänka om det. De här uppfattningarna bildas av de runt omkring en men jag tror det viktigaste är att du försöka fundera på hur du känner kring att onanera.

Känns det spännande? Ja? Kört på! Vill du inte testa, vänta. MEN, att testa sig fram till något som känns bra för dig kanske tar lite tid och om du inte njuter av det till en början så kanske du hittar din grej tillslut ändå. Onanera blir ofta något härligt och det är du värd! Här tror jag du bara behöver lite tålamod.

Det är upp till dig vilken takt du vill utforska detta, om du vill vänta eller inte. Du ska inte behöva känna dig stressad för att du har kille. Fundera vad det är som får dig obekväm och försök övervinna det. Många onanerar och om du vill göra det borde ingenting stoppa dig 🙂 Lycka till!

Kram Uppsala tjej-och transjour

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej,

Vad fint att du vänder dig till oss på jouren med dina tankar och känslor. Jag förstår det som att du rispar dig själv och att det får smärtan i själen att släppa lite för stunden. Samtidigt mår du dåligt efteråt och du vill inte att dina föräldrar ska se att du har skadat dig själv.

Att göra sig själv illa brukar vara ett sätt att försöka hantera jobbiga känslor. Det kan kännas som att det hjälper i stunden, såsom du beskriver. Men det får en ofta att må ännu sämre efteråt och det gör ofta att de jobbiga känslorna blir värre på lång sikt. Det är alltså inget konstigt beteende och du ska inte behöva skämmas över det. Att du mår dåligt är inget du någonsin ska skämmas över, det är helt normalt!

Det är starkt och modigt av dig att orkar berätta om det här för oss. Att prata med andra om känslorna och om smärtan i själen är väldigt bra, men det är förståeligt om det också känns tungt att prata/skriva om. Ibland kan det vara många olika känslor inblandade, tex att en mår dåligt och vill sluta göra illa sig själv, samtidigt som en kanske skäms. En del av en kanske till och med vill fortsätta skada sig själv även om hjärnan förstår att det inte är bra. Det är bra att få hjälp av någon att reda ut tankarna och känslorna.

Kom också ihåg att alla steg är bra. Att du pratar med oss nu är jättebra steg. Så även om du inte orkar eller vågar berätta om alla tankar på en och samma gång så är det väldigt bra att lätta på hjärtat. Har du någon du känner att du kan börja prata lite försiktigt med i din närhet eller kanske en kurator skulle kanske det vara ett nästa steg, men du är också varmt välkommen att prata mer med oss i chatten eller här via mejl/frågalåda om det kändes bra!

Ta hand om dig!

Stor kram,

Vi på Uppsala tjej- och transjour