Lämna sidan close

Illustrerad bild på en gul laptop som har ett rött hjärta på skärmen.

Frågelådan

Välj kategori:

P-piller på resa

Hej jag äter p-piller men har inte sagt något till mina föräldrar om det. Nu ska vi utomlands om några veckor och vi ska bara ha handbagage med oss. Jag undrar om dom som röntgar väskorna kommer att fråga vad tabletterna är för något. Det är kanske inte bästa platsen att få reda på att ens dotter äter p-piller på Arlanda lixom.

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej och tack för att du hör av dig till oss!


Du skriver att du är rädd att dina föräldrar ska få reda på att du äter p-piller när ni är på Arlanda. Det är många som reser med p-piller och andra mediciner och det händer nog sällan att de plockar upp det ur väskan, men de kan ju hända. Bra att veta är att ha dina p-piller i sin originalförpackning. De röntgar mest väskorna för att se om det finns farliga föremål eller droger i väskan. Skulle du nu ha sån otur att de plockar upp dina p-piller, skulle du kanske kunna förbereda dig på vad du kan säga om dina föräldrar ser det. T.ex. om du tar p-piller för att du ha sex, men du inte vill att dina föräldrar ska veta det, så kan du säga att du har med dem för att du inte vill få mens på resan. Lycka till och hoppas du får en trevlig semester!


 


Kramar Uppsala tjej- och transjour


Våldtäkt

Måste penetration ske för att det ska va våldtäkt?

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej, vad bra att du hör av dig hit <3


Alla sexuella handlingar som sker mot din vilja är olagliga. Till exempel penetration mod din vilja, oralsex mot din vilja, att tvingas se på när någon onanerar, när någon försöker övertala dig till sex genom hot (ex. hot om att sprida nakenbilder eller rykten), att någon tar på din kropp på andra sätt mot din vilja.


I lagen skiljer man mellan två olika typer av olagliga sexuella handlingar – våldtäkt och sexuella övergrepp. Med våldtäkt menas samlag eller andra handlingar som kan liknas med samlag – t.ex. penetration med andra föremål. Med sexuella övergrepp menas alla andra sexuella handlingar som är mot din vilja. För en person som blir utsatt kan det vara lika obehagligt och det är vanligt att må väldigt dåligt efteråt.


Om du själv har blivit utsatt är det bra att våga berätta för någon. Det kan vara svårt och läskigt men genom att berätta kan man få rätt stöd till att komma vidare och börja må bra igen. Du kan till exempel berätta för en kompis, förälder, sjuksköterska/kurator på skolan, lärare eller annan person du känner förtroende för. Du kan självklart också höra av dig till oss, antingen här i vår frågelåda eller till vår chatt.


På Ungdomsmottagningens hemsida finns också mer information, både kring vad våldtäkt/sexuella övergrepp är men också bra information till personer som blivit utsatta:


https://www.umo.se/vald-och-krankningar/sexuella-overgrepp-och-trakasserier/valdtakt-och-andra-sexuella-overgrepp/


https://www.umo.se/vald-och-krankningar/sexuella-overgrepp-och-trakasserier/utsatt-for-sexuella-overgrepp/


 


Kram, hoppas du fick svar på din fråga <3


Uppsala tjej – och transjour


Olika stora bröst

Hej! Jag stör mig så himla mycket på mitt ena bröst som e mindre än den ena i det ser konstig ut när jag har på mig vissa kläder, asså man ser att bh är förstora men det är helt perfekt på den ena hur ska man göra, hoppas du förstår vad jag menar:)

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Fint att du hittat till oss och ställer din fråga här. Du beskriver att ditt ena bröst är mindre än det andra och att det ser konstigt ut när du har på dig vissa kläder. Du undrar vad du ska göra.


Att ha olika stora bröst är inte konstigt! Brösten växer under puberteten så det är möjligt att dina bröst kommer växa mer och bli jämnare i storlek. Eller så fortsätter dom vara olika storlek och det är inget konstigt med det! Många människor har olika stora bröst.


Tycker du att dina kläder och bh:ar inte sitter bra kan du prova lägga någon form av vaddering i ena bröstkupan för att fylla ut på sidan som är mindre. Då kanske du känner dig bekvämare i dina kläder.


Hoppas det här ger lite svar på din fundering! Du är alltid välkommen att skriva till oss igen.


Kram/ Uppsala tjej- och transjour


När märks en graviditet?

Hur lång tid tar det innan man märker att man är gravid? Kan man vara gravid utan att märka det tills det är för sent att göra abort?

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar. Hur lång tid det tar innan en märker att en är gravid är väldigt olika för olika personer, men om en inte tar något graviditetstest kan det ta flera veckor innan några graviditetssymptom visar sig. Det kan visa sig genom exempelvis utebliven mens, ömma bröst och illamående, samt att magen blir större.


Du undrar också om en kan vara gravid utan att märka det tills det är för sent att göra abort. I Sverige kan en göra abort till och med den 18:e graviditetsveckan utan att berätta för någon varför du vill göra det (graviditeten räknas då från senaste mensens första dag, inte från själva befruktningstillfället). Efter den 18:e graviditetsveckan måste Socialstyrelsen ge tillstånd för abort. Då måste det finnas särskilda skäl till aborten, t.ex. att personen som är gravid är väldigt ung. Gränsen sätts då vid 22 graviditetsveckor. Vid den 18:e veckan är det dock ofta tydligt att en är gravid, då det bl.a. syns på magen. Om en inte vill bli gravid är det viktigt att använda preventivmedel när en har sex, och om en skulle ha sex utan preventivmedel kan en göra ett graviditetstest för att tidigt veta om en har blivit gravid.


Om du vill prata mer om ämnet (eller något annat) får du gärna skriva till oss i chatten, alternativt skicka fler frågor hit till frågelådan. Chatten är öppen på tisdagar 18-20 och söndagar 19-21.


Ta hand om dig! Kram.


Uppsala tjej- och transjour


Pansexuell

Hej! Jag har märkt att många i skolan, även lärare, tar förgivet att jag är hetero sexuell och cis tjej. Inte alltid och inte alla, men ganska ofta. Jag själv är ju tjej, men jag är pansexuell och vill inte att de ALLTID ska tänka på mig som hetero, men jag vågar inte och vill inte säga rakt ut vad min sexuella läggning är. Vad ska jag göra?

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Tack för din fråga, vad fint att du hör av dig till oss!


Du skriver att många tar för givet att du är heterosexuell och undrar vad du ska göra. Jag förstår att det kan vara jobbigt och påfrestande för dig att personer förutsätter saker om dig som inte stämmer. Heteronormen, alltså normen som förutsätter att alla är intresserade av “motsatt” kön och att det bara finns två kön, är tyvärr fortfarande väldigt stark i samhället. Därför är det dessvärre inte ovanligt att människor tar för givet att alla är heterosexuella och utgår från de när de pratar eller ställer frågor.


Du skriver att du inte vågar eller vill säga rakt ut vad din sexuella läggning är. Det ska du förstås inte heller behöva göra om du inte är bekväm med det. Det kan underlätta om du har någon du känner att du kan anförtro dig åt och prata med. Det behöver inte vara någon i skolan men kanske någon vän eller förälder. Om du har någon eller några andra som känner till din sexualitet och stöttar dig kanske det kan kännas lättare att någon gång i framtiden komma ut, om du vill, även för personer och lärare i skolan.


Ett sätt att påpeka när personer är heteronormativa, och utgår från att alla är heterosexuella, kan vara att helt enkelt rätta dem eller lägga till “eller tjejer/killar, partner”. Till exempel, om någon frågar en tjej om hon har pojkvän kan man avbryta och lägga till “eller flickvän eller partner”, om någon skulle fråga dig om du är intresserad av någon kille kanske det kan kännas skönare att säga “jag är inte intresserad av någon person” eller “det finns en som jag träffar”, utan att specificera vad den har för kön. Om du skulle känna dig bekväm med det, kan det vara ett sätt att lite försiktigt få folk att tänka bredare och inte vara så insnöade på att alla tjejer gillar killar.


 


Hoppas du känner att du fick svar på din fråga, hör gärna av dig igen.


Ta hand om dig! Uppsala tjej- och transjour


Mår dåligt

Hur berättar man om att man mår dåligt för sina föräldrar?

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Att våga berätta att en mår dåligt för någon vuxen, exempelvis en förälder, kan kännas svårt. Kanske oroar en sig för att inte få ett bra bemötande tillbaka, eller kanske vill en inte oroa någon. Oavsett hur tankegångarna går upplever många som berättar en lättnad. Att dela med sig kan innebära att det som känns svårt blir lite lättare att förstå och inte lika tungt och en kan få stöd att söka professionellt stöd om en behöver. Om en inte vet hur en ska berätta kan några tips vara:



  • Finns det en förälder som känns lättare att prata med? Börja med denna förälder och prata tillsammans med den/de andra!

  • Har du berättat för ett syskon eller en vän? Kanske kan denna hjälpa dig och antingen vara med som stöd när du ska prata eller kanske syskonet/vännen kan prata med dina föräldrar först.

  • Försöka ta till vara på när ens föräldrar frågar hur det är och säga att allt inte är som det ska. Det kan fungera och öppna upp för samtal.

  • Säga till dina föräldrar att du har något du skulle vilja prata om. Du kan skicka ett sms eller lämna en lapp innan och förbereda dem om att du vill prata, exempelvis när ni ses nästa gång.

  • Förbered dig vad du vill säga. Det kan kännas skönt att tänka igenom det innan.

  • Om det känns svårt att berätta ansikte till ansikte kan du skriva ett brev. Ibland känns det lättare att hitta orden om man skriver ned dem.


Föräldrar kan reagera på olika sätt när deras barn berättar att de mår dåligt. Om en inte får det stöd eller bemötande en önskar kan man ta kontakt med en kurator (ex. i skolan) eller en psykolog på vårdcentralen, eller med oss eller någon annan jour via chatt, mejl eller frågelåda. Vi finns alltid här och stöttar!


Ta hand om dig, kramar Uppsala tjej- och transjour


Har jag en ätstörning?

Hej, jag undrar om jag kan ha en ätstörning. Jag brukar väga mig nästan varje dag och ibland svälter jag mig själv. Eftersom jag är så underviktig så fick jag ett tag special mat i skolan men det kändes bara jobbigt när många i min klass då ger mig blickar.. ibland kan jag äta tex en pizza för de är så gott men sen så får jag ångest och spyr upp allt med mening. Sedan brukar jag springa ett tag o sen väga mig. Jag har även ett självskadebeteende! En gång la jag upp på min snapchat story att folk skulle följa mig på instagram. Dumt nog så såg man lita av mina skärsår på armen och många påpekade det.. Så det känns jättejobbigt att gå till skolan eftersom att jättemånga vet om mitt självskadebeteende. Jag brukar prata med skolkuratorn men det känns verkligen som att hon inte bryr sig eller förstår. Tex en gång så berättade jag att en tjej i min skola hade skrivit jätte taskiga saker till mig på sociala medier men då sa bara kuratorn att det är för att hon har en diagnos. Jag får nästan aldrig den hjälp jag behöver Och jag är rädd att jag till exempel ska ta en överdos av sömntabletter eller liknande.. Så min fråga är egentligen tror du jag har en ätstörning och hur ska jag få rätt hjälp för mitt självskadebeteende? tacksam för svar !

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej, bra att skriver till oss!


Du beskriver att du väger dig nästan dagligen, svälter dig själv, ibland spyr upp mat du ätit för du får ångest och sedan tränar efter det. Du undrar om du kan ha en ätstörning. Du beskriver även att du har ett självskadebeteende och du upplever att din kurator inte förstår sig på dig eller lyssnar när du pratar med henne. Du skriver att du är orolig för att ta en överdos av sömntabletter. Du frågar även om råd för att få rätt hjälp för ditt självskadebeteende.


Jag kan bara utgå från det du skrivit här och jobbar inte heller inom vården, men från det du beskriver låter det som att du har en ätstörning. Att svälta sig själv, väga sig ofta, få ångest efter att ha ätit mat och det andra du beskriver är saker vissa med ätstörningar gör och känner. Det är saker du inte ska behöva göra. Om du inte redan sökt hjälp för att förändra din relation till mat och vikt är det något du kan fundera på att göra. Det skulle kunna få dig att må bättre.


Angående att få hjälp för ditt självskadebeteende. Du kan behöva prova prata med flera olika personer innan du hittar en person det fungerar att prata med. Det kan ta ett tag innan du hittar någon som du trivs med och litar på. Från det du skriver låter det som att det inte fungerar jättebra med din kurator.


Du kan prata med en professionell person, kanske finns det någon annan i elevhälsoteamet på skolan än din kurator. Annars kan du också gå till ungdomsmottagningen och prata med någon där. (Här kan du söka efter din närmaste ungdomsmottagning: https://www.umo.se/hitta-mottagning/ ). Förutom en professionell person kan du också prova prata med någon du känner. Det kan till exempel vara en vuxen du litar på i din närhet eller en god vän. Personen du känner kan vara någon som lyssnar på vad du har att säga, kommer med råd eller hjälper dig tänka på annat ett tag. Ytterligare finns det även många resurser online. Olika jourer kan kontaktas genom frågelådor, mejl, chatt eller telefon. (Här kan du se när olika jourer har öppet: https://tjejjouren.se/kontakta-jour). Som sagt kan du behöva prova prata med flera olika personer innan du hittar vad som känns rätt för dig.


Jag hoppas du fått svar på dina funderingar. Du är varmt välkommen att kontakta oss igen <3


/Uppsala tjej- och transjour


Raka mig i armhålorna

Jag har länge tyckt att håret i mina armhålor är jobbigt och så typ att jag inte har velat ha linnen och tycker att vanliga baddräkter är jobbiga, men vågar inte riktigt prata med mamma eller pappa eftersom att de båda är väldigt mycket "var nöjd med din kropp" personer (Om ni fattar). Problemet är att jag vill ta bort håret men är rädd att mamma och pappa eller någon av kompisarna som jag är nära ska typ märka och kommentera det. Jag har väldigt svårt för att ta kommentarer och tar typ allt som kritik och har även blivit väldigt rädd för kommentarer eftersom att jag inte vet hur jag ska hantera dom. Skulle vara jättetacksam för lite hjälp!

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hejsan! Vad bra att du vänder dig till jouren med dina funderingar. Du berättar att du känner att håret under dina armar känns jobbigt men att du är tveksam på att ta bort håret för att du kanske kommer få kommentarer från dina föräldrar eller kompisar kring detta.


Jag vill börja med att säga att när det handlar om att vara nöjd med sin kropp, så ska en alltid utgå ifrån sig själv, vad en själv känner och tycker. Detta är något vi alla behöver öva på hela tiden, att utgå ifrån sig själv. Vill du inte ha håret under armarna för du tycker det känns jobbigt, då tycker jag att du ska ta bort det för att det får dig att känna dig mer nöjd.


Jag tolkar det som oro du känner för att få kommentarer kring det borttagna håret och att du då skulle ta det som kritik. Du beskriver dina föräldrar som mycket “var nöjd med din kropp”. Jag tänker att om de är så borde de även stötta dig i det här. Jag tycker också det är viktigt att du gör sådant som känns bra för dig utan att behöva vara orolig kring kommentarer. Ett tips jag tänkt på är kanske att du funderar lite kring vad för slags kommentarer som du är rädd att du ska få. Sen när du tänkt på de, funderar du ut vilka svar/förklaringar som du skulle kunna ge tillbaka. Om du redan har funderar lite kring dessa kanske de känns mindre jobbiga om du skulle få de sen. Hoppas detta hjälpte lite, ta hand om dig!


Kram Uppsala tjej- och transjour


Stressad angående mens

Jag är 13 snart 14, har inte fått min mens ännu känner mig väldigt stressad. fick bröst tidigt ca 10 år gammal, fick hår under armarna vid 11 års ålder, många resor planerade detta år så vill få min mens så den inte kommer på ngn resa.

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Vad bra att du skriver till oss! Eftersom att mensen kan komma vid väldigt olika tidpunkter för olika personer, och att detta också kan påverkas av olika faktorer, så är det svårt att säga precis när din mens kommer att komma. Förstår att det kan kännas stressigt att inte veta när den kommer. Det vi på jouren skulle tipsa om är att du kan vända dig till närmaste ungdomsmottagning så att du kan få möjlighet att prata med en barnmorska om detta. Framförallt så att du kan få information och slippa den stress som du beskriver! Om du har möjligt kanske du kan köpa med bindor/tamponger eller något annat mensskydd (t.ex. menstrosa eller menskopp) så du är förberedd om det skulle komma på någon resa.


Kram, Uppsala tjej- och transjour


Onanera?

Hej
Jag är en 14 årig tjej som inte har provat onanera eller något sånt än. Det är som om jag vill prova men jag vågar nästan inte, det känns inte som om jag kommer kunna njuta av det. Det känns också som att alla mina kompisar har provat och jag skäms lite över att jag inte har provat. Jag skaffade dessutom kille för ett tag sen och då känner jag att jag nästan måste prova men jag känner mig bara så obekväm när jag tänker på det.
Snälla svara, jag behöver tips!

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Vad bra att du hör av dig till jouren med dina funderingar. Det är inte alls ovanligt att en känner som du gör när det gäller att onanera. Många tycker det kan vara en jobbig grej, en väldigt privat sak och det kan finnas många uppfattningar om att en måste onanera och hur en ska tycka och tänka om det. De här uppfattningarna bildas av de runt omkring en men jag tror det viktigaste är att du försöka fundera på hur du känner kring att onanera.


Känns det spännande? Ja? Kört på! Vill du inte testa, vänta. MEN, att testa sig fram till något som känns bra för dig kanske tar lite tid och om du inte njuter av det till en början så kanske du hittar din grej tillslut ändå. Onanera blir ofta något härligt och det är du värd! Här tror jag du bara behöver lite tålamod.


Det är upp till dig vilken takt du vill utforska detta, om du vill vänta eller inte. Du ska inte behöva känna dig stressad för att du har kille. Fundera vad det är som får dig obekväm och försök övervinna det. Många onanerar och om du vill göra det borde ingenting stoppa dig 🙂 Lycka till!


Kram Uppsala tjej-och transjour


Rispar mig på armen

Jag vet påriktigt inte vad jag ska göra. Jag har rispat mig på armen med pennor några gånger, för smärtan som varar en liten stund i armen får smärtan i själen att lätta lite. Ibland är jag så lycklig, men sedan går jag tillbaka och blir trött, fylld av ångest och psykiskt känslig. Jag blir rädd att mina föräldrar ska se att jag har rispat mina armar. Jag blir rädd för allt. Vet inte riktigt vad jag vill ha hjälp med, men snälla, hjälp!!!

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej,


Vad fint att du vänder dig till oss på jouren med dina tankar och känslor. Jag förstår det som att du rispar dig själv och att det får smärtan i själen att släppa lite för stunden. Samtidigt mår du dåligt efteråt och du vill inte att dina föräldrar ska se att du har skadat dig själv.


Att göra sig själv illa brukar vara ett sätt att försöka hantera jobbiga känslor. Det kan kännas som att det hjälper i stunden, såsom du beskriver. Men det får en ofta att må ännu sämre efteråt och det gör ofta att de jobbiga känslorna blir värre på lång sikt. Det är alltså inget konstigt beteende och du ska inte behöva skämmas över det. Att du mår dåligt är inget du någonsin ska skämmas över, det är helt normalt!


Det är starkt och modigt av dig att orkar berätta om det här för oss. Att prata med andra om känslorna och om smärtan i själen är väldigt bra, men det är förståeligt om det också känns tungt att prata/skriva om. Ibland kan det vara många olika känslor inblandade, tex att en mår dåligt och vill sluta göra illa sig själv, samtidigt som en kanske skäms. En del av en kanske till och med vill fortsätta skada sig själv även om hjärnan förstår att det inte är bra. Det är bra att få hjälp av någon att reda ut tankarna och känslorna.


Kom också ihåg att alla steg är bra. Att du pratar med oss nu är jättebra steg. Så även om du inte orkar eller vågar berätta om alla tankar på en och samma gång så är det väldigt bra att lätta på hjärtat. Har du någon du känner att du kan börja prata lite försiktigt med i din närhet eller kanske en kurator skulle kanske det vara ett nästa steg, men du är också varmt välkommen att prata mer med oss i chatten eller här via mejl/frågalåda om det kändes bra!


Ta hand om dig!


Stor kram,


Vi på Uppsala tjej- och transjour


Har jag tappat min oskuld?

Hej! Igår så träffade jag en kille och vi hade ”sex” antar jag...
Jag fick in den men jag bad han ta ut den då det gjorde för ont.
Jag började även blöda lite, har jag tappat min oskuld ?
Vi hade ju liksom inte sex sex på de sättet :/

Uppsala tjej- och transjour svarar:

Hej!


Det är viktigt att sexet är skönt för båda och att blöda när en har sex för första gången kan bero på att en kanske känner sig spänd eller nervös. Det kan också bero på att en kanske inte är tillräckligt upphetsad och våt. Om det gör ont eller inte känns skönt är det som du gjorde bra att avbryta och pröva en annan gång istället.


Angående om du har tappat din oskuld. På jouren pratar vi istället om att ha sin sexdebut, och det avgör du helt själv när du känner att du haft din sexdebut! Eftersom det finns uttryck som att “förlora oskulden” eller “bli av med oskulden” är det lätt att tro att det är något i kroppen som ändras första gången någon har sex, men så är inte fallet. Det är fortfarande många som tror att det finns en mödomshinna som täcker slidöppningen, vilken spricker när man har slidsex första gången. Detta är inte sant då det i själva verket inte finns någon hinna, utan en töjbar slidkrans.


Om du vill veta mer eller prata om något annat så hör gärna av dig, vi finns tillgängliga på chatten tisdagar 18-20 och söndag 19-21. Ta hand om dig!


Kram från oss på Uppsala tjej- och transjour


Lämna sidan snabbt!